En dag på gården

Klockan är 07:30 och mörkret håller sig kvar.På en inhägnad gård sitter jag. Jag sitter i snön. De är 7 grader kallt. Jag har för kalla gummistövlar på mig. I handen håller jag i en frostig leksakspade, den är färgglad men känns otrevlig i handen. Kylig och torr . Den lilla människan som är i samma höjd som mig när han står och jag sitter,är ledsen. Jag försöker distrahera honom med något uruselt förslag om att vi kan skriva våra namn i snön . usch, var fan är min fantasi idag?.

Han bryr sig inte ett skit om bokstäver nu . Dagis.. vilken jävla blåsning.  Hans pappa är påväg att dra. Lämna honom där. Igen.Pappa försvinner i periferin, viker av in i en tunnel. Borta. klockan är 07:35 och mörket håller sig kvar. På inhägnad gård står han. Nappen ramlar ner i snön. Och gråten tycks aldrig vilja ta slut. 

Men de gjorde den givetvis. 5 minuter senare " Jesper kolla på mig hur snabbt jag kan åka i rutchkanan" 

" jag ser, wow jätte häftigt" Osv. Nu ser han plötsligt möjligheterna. Inga andra barn har kommit än. Han är först, vilket betyder att han kan välja leksaker först . Ta vilken vagn han vill, vilken hink som helst. Lugnet före stormen. Han tar alla de bästa grejerna. Sorgliga prylar med ett vuxet öga betraktat såklart. 

en sandig turkos traktor som ser estnisk ut i sitt ursprung, Nån urpumpad plastboll med pyskadeliska pastellfärger. Och en grön plastkratta . Livet leker plötsligt. 

Han har vandrat i ytterlighetens känslor på mindre än 20 minuter.  Själv vet jag knappt vad jag känt på hela dagen .  Trött,hungrig,kissnödig. Visst. Men de är bara tillstånd . Jag tror jag varit glad idag, eller? 

Han borde lära sig av mig..Så han slipper bli helt utpumpad av känslor. Men ja borde nog lära mig av honom också.  Att våga känna lite mer. 

                                        "imorrn ska jag bräcka de här colgate leendet för

                                        imorrn fyller jag år ...=)"