Hammare spik, och grannars skrik

Vår nya granne har den största Pappegojjan jag någonsin sett. helt facking enorm. Större än Pippis Pappas fågel. Lätt . Vår granne heter egentligen något annat, Men vi kan kalla honom för "Skansen-jonas". Hagsätras "Skansen-Jonas". 

Jag ringde snuten på honom igår. Inte för att han är djurvän. Det skulle vara svårt att motivera det beslutet . Utan för att "Skansen-Jonas " har också en kvinnlig homosapiens i sin lägenhet. En homosapiens han inte alls kom överens med igår. Inte alls. Vi hör tydligen våra grannar väldigt väll från vårat badrum, 

Dem gapade och skrek på varandra så mycket att bokhyllan jag precis skruvat ihop skakade , porslinet skallrade . Först tänkte jag. Not my problem . Kärleksgnabb med högvolym . Låt det va . Men sen for något i golvet . Skrik, Hysteriskt gråt. och då tänkte jag och Jessica om kanske läget är betydligt sämre än vad man ser. Så jag ringde. 

Snuten kom dit i sin vanliga bil med reflex klistermärken . Dom allvarligaste reflex klistermärken som finns. andra reflexer har inte en chans. Tänker jag på reflexer annars går tankarna snoriga barn och Tommy och Jerry kex . Polisen äntrade porten och resten är tyvärr dold historia.

Nåväl. Ingen skada skedd troligtvis. Men jag kände mig som en ansvarsfull snubbe i alla fall. Skön känsla. 

Förutom detta drama har jag skruvat Ikea möbler. Jag hatar Ikea möbler. ett ologiskt hat. ett hat som kommer får någon form rädsla givetvis. För man kan ju ogilla något helt logiskt. Jag gillar inte oliver till exempel men jag vill inte att dom ska bränna alla oliv träd för det. Känns ondskefullt och onödigt. 

Jag är urusel på att skruva, spika, hamra, vinkla , slå , och framför allt förstå bygg konstruktioner. Det är en självuppfyllande profetia jag förhåller mig till när jag går in och ska starta bygget "du kan inte de här. vilket gör det ännu svårare givetvis.  

Det känns o sexigt att inte va duktigt på det . Kuken krymper lite grand, Hållningen kroknar . Killar ska kunna, dem behöver inte gilla det. Men dem ska kunna ifall de behövs . Killar ska vara lite handy. Så är de bara. Ett ok jag får bära. Jag tappar tålamodet snabbt. Slinter, slår tummen . gråter inombords, och tycker trä material är vidrigt att hålla  i händerna . Torrt och frasigt. Som en träslöjdslärares händer. 

Alla killar som filade och svarvade dom bästa ostbrickorna i slöjden fick gå på balen med de snyggaste flickorna helt enkelt. Och så dem som sket i träslöjden helt förstås. Jag fick hålla till där istället. De funkade då. Inte nu. De finns bara ett val. Jag måste slå mig fri från självbildens bojjor och träna mig till detta så att jag om ett par år kan säga " jaha har bokhyllan gått sönder, de är lugnt ja behöver bara lite spik så fixar jag de gumman., istället för " jaha åfan , har den gått sönder, shit, okej .. hmm trist , ska vi hyra någon film ikväll?

Känner mig blå ... så blå..........

En del av mig skiter i .En del av mig vill ägna mig åt publik frieri . Typ, Älskar ni mig om jag berättar något roligt,något jätte glatt och soligt?. En annan del av mig,
kanske mer mig än den andra mig vill berätta hur ja känner mig , tydligen ingen enkel grej, för en kille som inte kan bestämma sig hur de är med sig . Vet inte ens varför jag började rimma , kanske för att få mina ledsna känslor att tindra.

 Jag pratar för mycket , alldeles för mycket , om saker jag inte ens tycker. Låtsas var viktig , när ingenting känns på riktigt.  Tänker ibland, skiter i allt nu sticker ja på riktigt. Men kommer på att vart jag en drar så finns jag ju fortfarande kvar,
säger åt tankarna att suga min kuk , vet att de alltid finns en början och ett slut , på alla känslor och situationer , älskar för många viktiga personer . Jag har ett fint liv, men just idag.. är det inget jag känner av ,

Frågan är om detta ens ska publiceras , kanske väcker frågor som måste hanteras, Dessutom är texten inte ens bra , jag sa till mig själv idag " du duger inte som du är , inte en chans , du är en otillräcklig jävla snubbe utan glans". Inte sagt något så elakt till nån annan sen jag var typ 10 år gammal , om ens då , de var ju mest din jäkla,nörd. tönt , och sånt som efter ett par dagar är glömt. nej usch den här texten måste raderas , aldrig visas i ljus , ner i papperskorgen och kasseras . vad trodde jag? Att det här var bra, att de sa något,? Nej. Nej .Nej .

För guds skull NEJ................ , " hej kära publik , förlåt för missförståndet , nån har hackat bloggen

 och försökt att göra om den , jag mår dunder, känner guds alla under, killen som skriver detta är tydligen en blunder., här är den riktiga jag, ni vet han med självförtroende som ler varje dag,droppar oneliners och gör dig glad,  peace out..... hade bra  "

En dag på gården

Klockan är 07:30 och mörkret håller sig kvar.På en inhägnad gård sitter jag. Jag sitter i snön. De är 7 grader kallt. Jag har för kalla gummistövlar på mig. I handen håller jag i en frostig leksakspade, den är färgglad men känns otrevlig i handen. Kylig och torr . Den lilla människan som är i samma höjd som mig när han står och jag sitter,är ledsen. Jag försöker distrahera honom med något uruselt förslag om att vi kan skriva våra namn i snön . usch, var fan är min fantasi idag?.

Han bryr sig inte ett skit om bokstäver nu . Dagis.. vilken jävla blåsning.  Hans pappa är påväg att dra. Lämna honom där. Igen.Pappa försvinner i periferin, viker av in i en tunnel. Borta. klockan är 07:35 och mörket håller sig kvar. På inhägnad gård står han. Nappen ramlar ner i snön. Och gråten tycks aldrig vilja ta slut. 

Men de gjorde den givetvis. 5 minuter senare " Jesper kolla på mig hur snabbt jag kan åka i rutchkanan" 

" jag ser, wow jätte häftigt" Osv. Nu ser han plötsligt möjligheterna. Inga andra barn har kommit än. Han är först, vilket betyder att han kan välja leksaker först . Ta vilken vagn han vill, vilken hink som helst. Lugnet före stormen. Han tar alla de bästa grejerna. Sorgliga prylar med ett vuxet öga betraktat såklart. 

en sandig turkos traktor som ser estnisk ut i sitt ursprung, Nån urpumpad plastboll med pyskadeliska pastellfärger. Och en grön plastkratta . Livet leker plötsligt. 

Han har vandrat i ytterlighetens känslor på mindre än 20 minuter.  Själv vet jag knappt vad jag känt på hela dagen .  Trött,hungrig,kissnödig. Visst. Men de är bara tillstånd . Jag tror jag varit glad idag, eller? 

Han borde lära sig av mig..Så han slipper bli helt utpumpad av känslor. Men ja borde nog lära mig av honom också.  Att våga känna lite mer. 

                                        "imorrn ska jag bräcka de här colgate leendet för

                                        imorrn fyller jag år ...=)"

                                       

Röda pluppar. Och fiskar som tröstar

Óskulden är förbi. Klädsamt men med tänd lampa har de första orden skrivits . Förorden om ni så vill.
Känns stort när jag skriver så. De är de ju givetvis inte . Efter de att ja skrivit de första inlägget, satt ja med
spänd blick och kollade på när facebook avisering knappen blev röd och en ny tummen upp hand, eller kommentar , bekfräftade mig . Så satt jag... i 2 timmar .

Ett väldigt oklädsamt vis ja vet . De är inget roligt när man bara fått 1 "plupp" på facebook . För ni vet . 1 plupp betyder ingenting. De kan vara vad som helst. Nån jävel som tror att du är 3 år, efterbliven och vill vara med i maffia wars, nån diffus som bjuder in dig till "viktigt event/kalas " som ligger 45 mil ifrån din hemstad. Eller värst av allt reklam från nån grupp du råkade klicka ja till för att du ville va snäll mot den jäveln som bjöd in dig.

De kan också va en gilla tumme. 1 gilla tumme är många saker. De är snabb kram. Ni vet, från en avlägsen släkting , när man inte riktigt vet om man ska skaka hand eller kramas så man tar fram handen men den andra går för kram och då måste någon backa. ryckiga rörelser möts. huvuden kan krocka. nervösa , tvingade skratt är garanterade " he he..´ja men de är klart du ska han en kram.. eh lr? "

Men den säger ändå något. Kanske " ja har inte tid ,lust att skriva något men du är en soft person, ja ser dig "
Och ju fler desto bättre. Fan de låter kanske tragiskt , inte alls menigen . Jag bygger inte mitt liv kring dom röda plupparna. Men dom röda plupparna har ett större värde i min vardag. Mer än vad jag medvilligt erkänner.

Hursomhelst. Här ligger jag nu igen. Soffligande. Datorn i knät. Batteriet värmer pungen , och jag blir rädd för cancer en kort sekund. Trött, utpumpad, glad, viktig.

Idag höll jag i sångsamlingen på dagis, och hittade på en saga när en liten flicka på min avdelning var ledsen för att hennes mamma var på jobbet , Sagan handlade om två fiskar som hette Filip, och Felecia . Dom letade efter en skatt. Hon vart lugn, somnade nästan . Och även om jag aldrig kunde ersätta hennes mamma såklart. Så kunde ja kanske i alla fall vara en ... Gilla tumme

"Felicia var den snabbaste och smartaste fisken

i hela regnbågshavet"

Oskulden , dom första raderna ...

Med vässad penna sitter jag är nu och skriver oskulden. Det första raderna i min internetdagbok . Så vad ska denna blogg i en uppsjö av bloggar handla om. Kära läsare , Mamma, flickvän , närmast sörjande , frågan som kanske är intressantare och ställa är . Vad kommer den inte handla om? 

Den kommer inte handla om vad jag åt för lyxig mat IGÅR SOM JAG vispade ihop igår av färska råvaror från ekolOgisk odlad gård. jag kommer inte skryta med bilder på detta mästerverk med kommentarer som " Soterade vårprimörer och heltstekt regnbågsforell på bädd av flingsalt. lätt som en pläät!! nom nom nom !!" . 

Den kommer inte handla om gulliga koppar och glas , ointressanta politiska diskussioner med mig själv som osar "13 åring på Lunarstorm som vill sätta sin prägel på de politiska läget , med något kontroversiellt , och i smyg hoppas att han får ligga för att någon ser att han reflekterar och leverar punchlines" 

Den kommer inte handla om kläder , mer än att jag borde sluta köpa så mycket, absolut inte bilar, kanske lite fotboll men de finns redan de som behärskar de ämnet bättre. 

Sanningen är ju att jag inte vet riktigt vilket grepp jag ska ta , och om vad .? Jag sågar ofta allting jag tänker på , precis efter jag tänkt på de, vilket gör de svårt att göra något såklart. 

Nu vet jag .Alla olika sorters: Dagar... Dagar när det känns som att gå i motvind i hagelblåst , med apelsinskal under naglarna , utan pengar på fickan för man bränt allt på soterade vårprimörer på svindyra resturanger för man tror ju man vill ha samma liv som dom med de lyxiga matbilderna . Dagar när bussen inte kommer , och du glömt plånboken, Men också dagar när solen skiner , och de känns som de bubblar sköna jacuzzi bubblor i magen . Dagar när busschaffuören bjuder på biljetten, när den frukost du vill ha finns i kylskåpet.  Dagar då man ser den man älskar mest av allt och den ser en, . Och till sist dom där dagarna som bara ÄR . Dom man inte kan klä i tveksamma metaforer.  

Suck.. ingen kommer ju någonsin läsa min blogg om ja skriver så här jäkla mycket varje gång . förlåt, nästa gång lägger ja bara in en bild på ett stearin ljus. Nybakata bullar, en hemlånad pampers unge från dagis och skriver " mitt liv är alltid precis som ett ljus " 

"LIVET ÄR SOM BÄST NÄR DE KÄNNS    

  SKÖNT ATT GÅ I REGN "